Jag är ute på banan igen. Jag har vågat. Att ta modet i hand och hoppa mot en förändring. Att väga bryta mitt eget mönster och våga älska igen. Jag säger inte att det är mitt livs kärlek men jag har iallafall vågat. Vågat låta någon komma mig nära.
Det pirrar och ibland är jag livrädd. Livrädd att bli sårad och ratad.. igen. Ibland vill jag bara strunta i allt och återgå till det som känns tryggt..men just nu kan jag inte låta bli.
Jag tror att jag är sån till karaktären. Hellre älskar jag fullt ut och gör illa mig som fasen. Jag dras till kärlek just nu och kommer nog aldrig avstå lyckan över att få älska. Även om den bara är en stund. Jag åker hellre berg och dalbana bara för att få känna. Jag tar illamåendet likväl som det sköna pirret. Hellre det än att åka karusell och veta vad som kommer att hända runt nästa hörn.
Jag säger inte att det är lätt, och kanske kommer jag ibland må riktigt illa där uppe på krönet men jag hoppas att det kan ge en hel del sköna pirr imagen också...
Vad härligt att våga bryta sitt mönster... önskar dig lycka till nu och tackar för inspirationen! Här är det också en del mönster som är påväg att ändras..!
SvaraRaderaTack för dina gulliga ord och välkommen tillbaka!! Der här ser spännande ut!!
Kram