Lugn och ro

Jag trodde att jag var redo.
Redo för kärlek och att ge mig in i nå´t nytt.
Trodde att jag skulle klara den där ytliga lätta kärleken.
Så fel jag hade.
Jag vet inte vad jag har gjort de senaste månaderna. Det inser jag nu.
Givit mig in i en relation som var döfödd från början.
En relation med en man som är så olik mig som bara någon kan vara.
Men jag ville så gärna se våra likheter.
Så otroligt typiskt mig.
Att jag aldrig kan lära mig att det bara skapar ångest och förvirring hos mig.
Att jag blir en människa som jag inte vill vara och att jag gör saker som inte är bra för mig.
Jag var på rätt spår innan jul, nu har jag spårat ur igen.
Hur lång tid det kommer att ta innan jag kommer in i rätt fas igen återstår att se.
Jag MÅSTE lära mig ensamheten.
Jag MÅSTE ta itu med mina demoner och låta tristessen och ångesten få välla ut i mig innan jag fyller mig med kärlekt från någon som inte kan ge mig något.
Svårt och tråkigt..men jag måste.. den här gången..

Det handlar om mig...

För två veckor sedan så beskrev den här texten exakt vad jag kände och jag skickade den till en person som betydde mycket för mig. Om jag inte hade gjort det så hade vår relation inte funnits idag. Jag är så glad för det. Idag är den här låten "vår låt".



För mig så betyder musiken så oerhört mycket. Den får mina tankar att klarna och får mig att må bra eller får mig att gråta ut. Just nu är det Winnerbäck som sätter ord på många av mina känslor.




Himlen faller ner,
det svider till där kniven skar,
jag har varit vaken hela natten,
känt om hjärtat sitter kvar,
känt om hjärtat sitter kvar.


Jag har litat på imorgon
som en troende tror.
Jag skulle gjort så annorlunda
om jag gick i andra skor,
om jag gick i andra skor.


Jag är ingen soldat,
jag har inga vapen att ta till,
inga korståg jag vill gå,
ställ mig inte i ett led,
du får mig aldrig att stå still,
jag fungerar inte då,
jag är ingen soldat,
jag tänker inte så.


Jag har härjat krig i huset,
jag har härjat krig i mig,
mina ögonlock är tunga nu
snart drömmer jag om dig,
snart drömmer jag om dig.

Jag har aldrig stått vid fronten
eller försvarat det jag har.
Men i skärvorna och flagorna
ligger ändå allting kvar,
ligger allting ändå kvar


jag är ingen soldat,
har inga vapen att ta till,
inga korståg jag vill gå,
ställ mig inte i ett led,
du får mig aldrig att stå still,
jag fungerar inte då,
jag är ingen soldat,
jag tänker inte så.


I rispan från min vrede,
ska jag sätta jord och så,
i skuggan av din stolthet
ska jag resa mig och gå.


Jag är ingen soldat,
jag har inga vapen att ta till,
inga korståg jag vill gå,
ställ mig inte i ett led,
du får mig aldrig att stå still,
jag fungerar inte då.
jag är ingen soldat,
jag fungerar inte så.

"Ingen soldat" Lars Winnerbäck

Äktenskapstycke?

Läser i tidningen LEVA att det saknas 135 000 hemmafruar för att tillgodose efterfrågan hos de svenska singelmännen. Sju procent av de svenska singelmännen uppger att de vill ha en hemmafru, visar en undersökning fron matchmakingsajten PARSHIP.se Endast en procent av singelkvinnorna skulle välja en hemmaman.

Om männen fick välja så skulle det behövas ca 187 000 hemmafruar d v s drygt tre gånger så många som de 52 000 hemmafruar som idag finns i Sverige.

Nej jag skojar inte..detta är inte en tidning från 50-talet utan 2010... helt otroligt..

Berg- och dalbana

Jag är ute på banan igen. Jag har vågat. Att ta modet i hand och hoppa mot en förändring. Att väga bryta mitt eget mönster och våga älska igen. Jag säger inte att det är mitt livs kärlek men jag har iallafall vågat. Vågat låta någon komma mig nära.
Det pirrar och ibland är jag livrädd. Livrädd att bli sårad och ratad.. igen. Ibland vill jag bara strunta i allt och återgå till det som känns tryggt..men just nu kan jag inte låta bli.
Jag tror att jag är sån till karaktären. Hellre älskar jag fullt ut och gör illa mig som fasen. Jag dras till kärlek just nu och kommer nog aldrig avstå lyckan över att få älska. Även om den bara är en stund. Jag åker hellre berg och dalbana bara för att få känna. Jag tar illamåendet likväl som det sköna pirret. Hellre det än att åka karusell och veta vad som kommer att hända runt nästa hörn.
Jag säger inte att det är lätt, och kanske kommer jag ibland må riktigt illa där uppe på krönet men jag hoppas att det kan ge en hel del sköna pirr imagen också...

Välkommen..

till min nya blogg.
Tack till Erik som hjälpt mig att göra den så fin.
Vi ses här snart med tankar om livet mitt i.
Kram
Anna-Karin