Ömsesidigt beroende - om att våga släppa in

Livet varnar alltid dig, vill alltid hålla dina ögon öppna. Men inte i syfte att påminna sig om att inte släppa in människor för nära. Livet varnar dig för att det vill påminna dig om HUR du ska se på människor och på känslor.
Du behöver inte nollställa dina tankar. Eller rättare sagt, det går inte. De är i förändring hela tiden. Däremot kan du nollställa ditt sätt att SE på dina tankar och känslor. 

Dessa tankar är skrivna till en vän från en mycket klok man:

" Varför släpper vi in folk så snabbt? Jag säger VI därför att jag och de flesta andra gör samma sak. Det handlar om att känslor är en sån galet stark sak. Om vi tittar på hur man var som barn, så var det alltid mysigt när mamma eller pappa tog hand om oss och fick oss att känna oss omhändertagna.

Dessa krafter är oerhört starka. Vi vill alla känna oss delaktiga i något större, att någon tar hand om oss och godkänner oss.  Jag tror inte på att straffa sig själv när man blir förälskad och tycka att "fan nu är jag dum som hamnat här igen". Man behöver inte se det svart eller vitt - att du vill vara nära någon och låter mycket kretsa kring den personen betyder inte på något sätt att du inte är stark. Varför skulle det vara svagt att att vara nyförälskad? Det är en styrka att känna förälskelse och glädje. Det visar på att du är mänsklig och att du har nära till dina känslor. Framför allt visar det på att smärtan från en tidigare relation har bearbetats så pass bra att du är beredd att helt släppa in någon i ditt liv igen

Så, hur hanterar man sånt här bäst? Ja, jag vet inte vad som är rätt och fel egentligen och vad som funkar bäst för alla, men en av dessa saker är att komma ihåg att känslor är icke-beständiga tillstånd som ändras hela tiden utifrån villkorens förändringar. Alltså tycker jag att det är bra att man känner allt fullt ut, MEDVETEN, om att känslor ändras hela tiden. En osund tanke är: "Jag är så kär och ingenting kan få mig att ändra det och jag hoppas att denna känsla aldrig går över: En sund tanke är: "Jag är så kär och det är underbart. Det är en intressant känsla och jag ska se den för vad den är. Jag är medveten om att den kan ändras." Detta vet de flesta, men det kan vara bra att bli påmind om hur man bör förhålla sig till känslor så att man inte klänger sig fast vid dem och går sönder när de går sönder. Att en känsla går sönder behöver ju faktiskt inte betyda att VI går sönder. Känslan upphör och vi upplever sorg ett tag i så fall. Det gäller att ta hand om det också.

En del tror att de är starkast när de är själva MEN egentligen är man ALDRIG själv för vi är alltid del av en enda stor helhet som samspelar med oss på sätt som vi inte alltid ser i stunden. Att man känner sig som starkast själv betyder att du är starkast när du är omgiven av familj, vänner, bekanta och okända. Du är alltså ALDRIG själv. Det man kanske menar här är att du är starkast när du INTE är i behov av en sexuell och romantisk relation. Det i sig är bra - att man inte bygger upp sin egen lycka utifrån om man har en sexuell relation eller inte. Det är bra därför att man inte identifierar sig med sina relationer.

MEN... då handlar det om att inse att man är stark, självständigt och modig när man kan vara i en relation, nykär och allt UTAN att identifiera sig med själva relationen. Man är ju en hel människa utan relationen, eller hur? Det är inte den andra personen som utgör din andra hälft, som ju sägs så ofta här i västvärlden. Det bästa är när två helheter möts. Då slipper de vara fastbundna i varandra i rädsla för att förlora sin identitet om relationen tar slut.

Om du släppt in en person i ditt liv och som tillför kärleksfull, sexuell och romantisk energi är det en bland många fina individer där ute som korsar sin väg i syfte att få dig att utvecklas. När du ser denna speciella person lika speciell som alla andra, lägger du inte ditt liv i hans eller hennes händer. Då kan du börja se honom eller henne för vad den är och därför slappna av i din relation till personen.

Så, med andra ord kan du fortsätta vara lika stark med honom/henne som utan honom/henne. Du måste bara inse att det måste finnas något "mellan" er - alltså något som du ser som högre än honom eller själva relationen. Det kan till exempel vara din vilja att utvecklas för andra människors skull, och att den vägen är den viktigaste.

Ofta så grundar sig tvivel  i en missuppfattning av hur man ska förhålla dig till SINA känslor i en relation. Man får ångest därför och TROR att man inte längre är stark bara för att man "släpper allt". Kom ihåg att du kan "släppa allt" och ändå behålla dig själv. Du kan släppa in ngon helt utan att stänga ute dig. Det går att göra båda sakerna. Mitt tips är att se de olika stegen medvetet. Alltså: "Jag släpper in dig nu men jag älskar mig själv oavsett om du gör det eller inte". Detta är svårt, det vet jag, men det handlar om att ändra ett tankemönster som du är van vid.

Varför är den här personen så viktig? För att han/hon  ÄR viktig!! Men är han/hon viktigare än någon annan för att du ska vara en stark och självständig individ? Nej. Han/hon är viktig, för att han är precis lika viktig som alla andra människor som korsar din väg. Sluta fundera på om du ska se personen som viktig eller inte. Han/hon är den den är, en människa av kött och blod, med brister och fantastiska kvaliteer. Han/hon ändras, andas luft precis som alla andra och det är underbart. Men han/hon är inte meningen med ditt liv. Han/hon är en av de som korsar din väg så att du kan fortsätta utvecklas för andras skull. Med andra ord tillför han meningsfulla möten som får dig att bli ännu bättre.


När du kan se honom/henne på detta vis kan du lära dig att känna passion och kärlek på ett distanserat sätt. Det är inte ett förnekande sätt, det är ett mer balanserat sätt eftersom det påminner dig om att känslor och tankar föds och dör som allt annat. Du kan älska en människa fullt ut genom att hela tiden förstå att känslor förändras. Var inte rädd, var bara klok!

Varför kan vi inte se personen som innan? Därför att vi har ett behov att dela upp saker i bra eller dåligt. Du tror att han/hon är bra när han är bonus med dålig när han kommer för nära. Varför? Därför att du har starkare känslor och med det växer rädslan av att förlora personen. Men jobba, jobba, jobba med tanken att du kan vara självständig utan honom, när du är som närmast honom. Stöt inte bort personen. Släpp in han eller henne. Det viktigaste är att du inte stöter bort dig själv!! Glöm inte dig själv bara för att du kommer ihåg honom/henne. Ni sitter inte ihop. Du är du, han är han. Var inte så rädd för dina känslor utan se de för vad de är. De är underbara! Rädslan av att förlora kommer av att vi tror att vi kan behålla saker för alltid. Det kan vi inte."

Ett nytt försök

För några år sedan, i samband med min skilsmässa, bloggade jag mycket. Det var som en ventil för alla mina känslor som jag hade. Det blev min räddning. Mitt sätt att sätta ord på den sorg som jag upplevde just då och se att allt faktiskt blev till det bättre fast jag inte trodde det då.

Vad gör man när livet går i kras. När drömmar och förhoppningar slås i spillror ännu en gång. När äktenskap nr 2 som jag hade bestämt mig för, skulle fungera tog ett snabbt och hastigt slut.

Min mamma har alltid sagt att hon vill se mig lycklig med en man. Länge trodde jag också att lyckan just går genom kärleken till en man, men idag vet jag bättre. Den viktigaste personen i mitt  är jag själv. Det är den personen jag ska bli lycklig med först innan jag delar lyckan med någon annan. Det är bara i sagorna det kommer en prins på en vit häst och räddar dej och lever lycklig i alla sin dagar med. Idag vet jag att livet består av mycket prövningar och att kunna vara öppen och ärlig mot varann,   Det kräver även  acceptans, mod och vilja att stanna kvar med någon och det måste finnas en grundkärlek. En kärlek där man ser på den andre och inte kan tänka sig ett liv utan honom eller henne.

Jag försöker lära mina barn att inte söka lyckan genom någon annan, utan att bli starka själva först. På många sätt är min äldsta dotter mycket bättre på det än vad jag är och det gör mig stolt. Stolt att jag har en del av att ha uppfostrat denna fina kloka tjej som så många lyssnar på. Att hon gör kloka val här i livet och att hon står för och gör det hon vill.

Just nu är jag inne i en ny fas i livet. Ensam igen efter ett förhållande på 3 år. Känner att jag har mycket tankar och känslor inom mig som bubblar och som vill komma ut, så därför gör jag ett nytt försök att "skriva av mig för att bli mer klarsynt. Förhoppningsvis kommer jag även denna gång se tillbaka på det jag skrivit och lära mig något nytt om mig själv.