Ett nytt försök

För några år sedan, i samband med min skilsmässa, bloggade jag mycket. Det var som en ventil för alla mina känslor som jag hade. Det blev min räddning. Mitt sätt att sätta ord på den sorg som jag upplevde just då och se att allt faktiskt blev till det bättre fast jag inte trodde det då.

Vad gör man när livet går i kras. När drömmar och förhoppningar slås i spillror ännu en gång. När äktenskap nr 2 som jag hade bestämt mig för, skulle fungera tog ett snabbt och hastigt slut.

Min mamma har alltid sagt att hon vill se mig lycklig med en man. Länge trodde jag också att lyckan just går genom kärleken till en man, men idag vet jag bättre. Den viktigaste personen i mitt  är jag själv. Det är den personen jag ska bli lycklig med först innan jag delar lyckan med någon annan. Det är bara i sagorna det kommer en prins på en vit häst och räddar dej och lever lycklig i alla sin dagar med. Idag vet jag att livet består av mycket prövningar och att kunna vara öppen och ärlig mot varann,   Det kräver även  acceptans, mod och vilja att stanna kvar med någon och det måste finnas en grundkärlek. En kärlek där man ser på den andre och inte kan tänka sig ett liv utan honom eller henne.

Jag försöker lära mina barn att inte söka lyckan genom någon annan, utan att bli starka själva först. På många sätt är min äldsta dotter mycket bättre på det än vad jag är och det gör mig stolt. Stolt att jag har en del av att ha uppfostrat denna fina kloka tjej som så många lyssnar på. Att hon gör kloka val här i livet och att hon står för och gör det hon vill.

Just nu är jag inne i en ny fas i livet. Ensam igen efter ett förhållande på 3 år. Känner att jag har mycket tankar och känslor inom mig som bubblar och som vill komma ut, så därför gör jag ett nytt försök att "skriva av mig för att bli mer klarsynt. Förhoppningsvis kommer jag även denna gång se tillbaka på det jag skrivit och lära mig något nytt om mig själv.