SAMTAL

Det blev ett bra samtal.
Kanske har det läkt nu. Det sår som du och jag gav varann för två år sedan.
Vi pratade med varann som de föräldrar vår dotter förtjänar.
Ett samtal utan skuld och undertoner.
Vårt samtal handlade om vår dotters bästa och hur hon ska få fortsätta vara den underbara, spontana och fria unge hon är.
Vi pratade om hur vi ska få det att fungera med dej och att vara pappa sextio mil bort, och jag försäkrade att jag aldrig kommer att hindra dej från att vara Tyras pappa.
Och mitt i allt det här kan jag se det som var bra mellan oss. Det vi hade, och varför vi en gång älskade varann. Det gör mig både lugn och sorgsen och får mig att fundera varför vår kärlek bara tog slut.
Jag hade bestämt mig, bestämt mig för att leva med dej med alla dina fel och brister. Tyvärr så var det inte ömsesidigt.
Du sökte något annat, igen. Du drevs av en annan längtan som jag än idag inte förstår. Vad var det som var fel varför valde du bort oss. Du drevs av en längtan som gjorde att du offrade din dotters uppväxt och en chans att vara delaktig. Någon gång kanske du inser vad du missar men tills dess så har vi kommit överens om att göra det bästa av det hela. Vi har kommit överens om att prata med varann. Sluta med SMS andet och mailandet som bara skapar missförstånd. Vara ärliga mot varann och se till att Tyra har det bra.
Vi vill båda bara få fortsätta våra liv nu, var och en på sitt håll,. och jag tror faktiskt att vi har en god chans att göra det.