Att veta bättre

Den senaste tiden har varit turbulent.
Jag har varit villrådig och inte alltid gjort det som varit rätt.
Trots att jag vet vad som är det rätta är det som om en annan inre ond röst säger något annat.
Man kan undra vad som är motivationen baken en sådan bristande känslighet?
Vill vi verkligen sabotera för oss själva. Tycker jag i hemlighet om faran. Är detta en krydda i mitt så annars så kontrollerade liv. Vad är det som gör att vi ibland inte lyssnar på vår pålitliga intuition.
Jag tror att det finns en tillfällig orsak. Jag kanske har sökt tröst, som att äta en chokladkaka när vi ska banta. Jag har tänkt. "Jag kan inte hjälpa det" ungefär som när vi eftertraktar någon vi blivit förtjust i  och den personen tyvärr inte älskar oss tillbaka, och hoppas på att den personen ska ta sitt förnuft till fånga.
Jag kanske straffar mig  själva för något, medvetet eller omedvetet.
Jag har nu haft tid  stanna och fråga mig under ett par veckors ledighet,  varför jag går den felaktiga vägen. Varför gör jag detta? Jag är inte riktigt på det klara med detta än. Men när jag ser klart på detta kan jag välja om jag ska fortsätta eller inte. Om jag sen fortfarande gör något som är är dumt, ja vem vet, då kanske det  är meningen att jag ska fortsätta lära oss något. 
Ibland är vi människor inte bättre, vi är där vi kan vara just nu, utifrån våra förutsättningar och  det vi varit med om i livet. Denna utveckling kan inte skyndas på utan alla måste få utvecklas i sin egen takt. Det viktiga är ändå att vi reflekterar över vad vi gör för fel, varför och hur vi kan göra bättre nästa gång. Ju mer jag sen lär om mig själv, desto mer kommer jag känna mig själv och då kommer jag även att värdesätta mig själv på ett annat sätt. Detta gör att jag blir bättre i mitt omdöme.