Alla har vi väl varit med om att när vi tänker för mycket så går ofta saker sämre. Tänket och tekniken på hur du ska göra tar över istället för att du bara går på känslan. Ett bra exempel på detta för mig är när jag bowlar. I början sätter jag strike efter strike, men när jag försöker prestera och slipa tekniken går det sämre och sämre.
De senaste veckorna har jag kommit på mig själv att bara göra som instruktören säger och helt plötsligt upptäckt att jag gör saker som jag aldrig tidigare gjort. Gå ut i en halv split, lägga vänster fot uppe på höger lår när jag sitter i lotus och många andra saker. Saker jag gjort utan att tänka så mycket och för att jag lärt mig känna efter var jag kan släppa och slappna av i rörelsen och andas mig genom det som stretar emot.
I morse på yogan ställde jag mig i positionen "kråkan" i åtta andetag. En omöjlighet för mig för bara några veckor sedan. Något som känts omöjligt p g a min rädsla för att min axel ska gå sönder när jag står med tyngden på mina axlar. Innerst inne vet jag ju att jag har styrkan i armarna och att det handlar lika mycket om att hitta balansen och att våga lägga tyngden framåt. Alltså har det varit min feghet och osäkerhet som inte gjort att jag ens provat.
Jag vill väldigt gärna utvecklas och bli vigare, smidigare och klara fler positioner som jag inte klarat förut men jag vill inte att den känslan ska få överhand. Det skulle innebära att jag fastnat i mitt gamla mönster med att tävla och jämföra mig med andra. För mig just nu är inte det inte det som gör att jag vill fortsätta yoga. Jag vill känna det som så många yogis pratar om, den totala närvaron och att jag kan uppfatta energier runt omkring mig och att jag när jag slappnar av, känna en djupare vila.
Jag tror och är fullt övertygad om att du kan göra hur avancerad yoga som helst utan att detta nödvändigtvis sker. Där yogan istället blir en träning som många andra. Där man fortsätter att prestera, vara duktig eller vara bäst i klassen. Där det blir en ständig jämförelse och där du ser till att hamna högst på värdestegen. Där alla ses som lite sämre, för att skydda din egen osäkra självbild.
Kan du här se ditt eget ego och har du en god självkännedom så tror jag att yogan kommer att landa i ditt hjärta, vilket medför alltfler stunder av ömhet och medkänsla gentemot oss själva OCH andra.
I min hand har jag inför min yogautbildning fått ett antal böcker på engelska som jag ska läsa. Två handlar om yogans anatomi och positioner men resten handlar om yogans filosofi och hur den förenar kropp och själ. För mig är detta inte konstigt eller "djupt".
Jag har under senare år läst mycket böcker inom filosofi och självkännedom, för att analysera min verklighet och funderat på varför jag beter mig på olika sätt. Varför är jag som jag är? Varför känner jag som jag känner? Varifrån kommer mina rädslor i livet? Har jag någon annan uppgift att fylla i detta livet och hur kan jag använda min tid på bästa sätt? Detta har lärt mig att reflektera över mig själv och för mig, gjort det enklare allt leva, och att inte skylla livets omständigheter på andra. Jag försöker för det mesta nuförtiden sätta mig själv i förarsätet i mitt liv och förstå att bara jag kan påverka hur jag vill vara och leva.
Jag tror att vi ständigt kommer att ställa oss frågor om livet och att det är en del av det. Det är genom frågorna som vi utvecklas, utmanar oss själva och växer som människor. Eller för att citera Malin Berghagen " Den dagen blomman slutar växa dör den". För mig känns det just nu som om yogan givit min blomma ny näring och att den framöver kommer att bli mer färgrik och frodig än tidigare. Namaste!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar